Evelina W.F.

Sprang om hela Lönsboda idag. Hade tänkt springa ner vid STG o där med medan Jens klippte sig. Men det gick så snabbt så han ringde mig o då var jag på skatön.
Så då fick jag skynda mig hem och springa om Ollonskogen.

Han var så fin så när jag kom hem.

Vi åkte till Ica och fixade våra Icakort. Dvs vuxenpoäng till oss (han).

Sen åkte vi till hans föräldrar o åt vofflor och tittade och brände över en folkracefilm.

Sen åkte han och jobbade och jag åkte till stallet.
Hjälpte C i stallet lite med en sak.

Sen skulle jag rida.
Evve är skitspänd i stallet. Rädd för minsta lilla ljud.
Det händer ju att hon är sådan ibland kring brunst, men inte alltid.

 

Börjar rida. Det går bra i några varv. Sen kastar hon sig till höger hejdlöst vid hinderna och hoppar fram av rädsla helt okontrollerat.
TACK O LOV sitter jag kvar.
Sen vågar hon knappt gå förbi hinderna.
Börjar rida henne på volten där nere för att vänja henne när jag börjat trava.
Det går bra men hon spänner sig så fort man närmar sig hindenra.
BOM säger det då i tunnorna och hon kastar sig hejdlöst åt andra hållet. Jag sitter kvar även denna gång. Hon blir då rädd för sig själv och börjar resa sig lite.
Jag blir förståss jätteledsen.
Rider lugnt förbi hinderna igen o igen o igen men hon ska bara där ifrån.

När hon sen går förbi snällt så avbryter jag passet.
Hoppar av och leder henne och hämtar gödselskyffeln.
Hon sket där vid hinderna nät vi stod där och kikade ett tag.
SKa mocka när jag kommer dit och då sliter hon sig.

Ropar på Carro och Evelina som var där. Men när jag ropar Evelina tvärnitar min häst och stannar och tittar på mig. Jag kan gå fram och ta henne.
Carro o Evve kommer. Dom trodde nog jag trillat av.
Förklarade läget för dom.
Tog över tyglarna över huvudet på Evve och var beredd denna gång. Gick och mockade klart. Hon var rädd men stack inte.

Nä, det kändes inte så skoj idag. Jag var o är rätt ledsen.
Vill inte vara rädd..