Evelina W.F.

Ja och det var lika med självmordsförsök.

Eller ja, om jag hade velat att Evve skulle bryta ett ben eller två så hade det vatt enkelt att fixa.

 

Det var fint ända fram till knallebobacken. Eller ja fint o fint. Stenhårt på grusvägen men ingen is alla fall.

Knallebobacken var snö o isfri och till o med mjuk så hade man velat hade det gått o galoppera upp för hela den!

 

Men sen så hela vägen till peters ängar så var det is is is is. Svinhalt.

Fick leda henne. Men vi kom fram tillslut.

 

Hon var snäll. Men när vi kom till backen blev hon lite laddad då jag brukar galoppera där. Så efter som hon vet att jag säger till henne direkt nu om hon försöker hitta på nåt bus typ hoppa iväg som hon brukar när hon laddar så reste hon sig istället.

Det var lite nytt. Var precis som om hon blev rädd för sig själv när jag sa till henne. ELler ja, hon blev paff på nåt vis.

Jaja nu var det ingen fara och hon höll sig jättelugn sen.

 

Ja, nu lär det ju dröja innan man rider ut igen... snöööö