Glad
I all min nedstämdhet som jag haft ett tag nu så är jag ändå så glad.
Jag har en pojkvän som vet precis vad han ska göra eller säga för att jag ska börja skratta till o med när jag är ledsen.
Han är bäst.
Mitt liv börjar likna som det gjorde innan, fast bättre.
Allt flyter på.
Känner mig välkommen i familjen.
Samtidigt är jag rädd. LIVRÄDD.
Delvis för att mista honom... Det pallar jag inte nu. Livrädd det ska hända nåt, olycka eller vad som helst.
Undviker även vissa saker så gott det går... Men jag kan inte hålla på så.. Blev lite värre idag när jag fick reda på en sak.. Väkte upp en sak som jag börjat släppa..
Men det ska inte få hindra mig!
Har ändå bestämt att detta ska bli det bästa året på väldigt länge.
Nu är jag frisk i min rygg också så nu är den deppen borta. Eller ja, är en liten liten yta jag förfarande känner av. Men det blev alla fall inte värre när jag sprang idag tack o lov.
Kommentarer
Trackback
