Evelina W.F.

Ja vad ska jag säga...

Red en sväng igår med henne. Red bort mot Tosthult och skulle ta en lugn runda.

Allt var bra tills vi kom till bondgården där två hundar flyger ut och skäller + att det kommer en skåpbil samtidigt som inte väntar trots att Evve skyggar för hundarna då dom inte riktigt syns.

Men allt gick bra och efter bilen trängt sig förbi med Evves bak mot den så lugnade hon sig när hon såg dom skällande hundarna.

Nästa sak var att det hos Mats låg en presenning som fladdrade i hagen + att han höll på med en skogsmaskin bak stallet + att Lina kom med sin häst på andra sidan.

Vi stod och pratade en liten stund innan vi skildes på varsit håll.

Där på andra sidan stora vägen var en ettåring och Nico. Ettåringen var väldigt nyfiken och ville nog gärna ut.

Jag tog mig förbi och travade lugnt upp för grusvägen och bort mot stigen en bit fram. Hela vägen kändes hon lite stressad och höll huvudet högt och jag kände att jag inte riktigt hade i handen som jag ville.

Gick bra inne i skogen. Skrittade hyvsat lugnt och fint på stigen.

Började trava lite lätt där det går fint att trava.

Men när vi skulle svänga ut på sträckan där vi brukar galoppera så tänkte jag att jag skulle inte göra nån stor sak av det att vi kom dit, Jag skulle bara ta det lugnt och skritta och inte hålla i henne för hårt, bibehålla mina skänklar så dom var där dom var så hon fattade att vi inte skulle galoppera.

Vad gör hon?? Jo hon släpper bettet och hoppar rätt upp på bakbenen och slänger sig fram. Precis som hon gjorde när jag flög av. Precis när vi kom upp på den vägen. Hon gjorde tack o lov bara en gång annars hade jag flugit av.

Flummade lite med frambenen och huvudet. Blev lite orolig när jag sa till henne och sånt och hon slutade.

 

Jag blev förståss rädd och ledsen......... Ville bara hem. Var nära på att hoppa av och leda henne hem.´men satt kvar.

Skrittade ner för backen. Var lite orolig att hon skulle göra samma sak när vi kom ner för backen och gå åt höger.

Men hon gjorde inget mer.

Brukar aldrig ta rundan på det hållet, kanske var därför.

Hon gjorde inget dumt på resten av vägen hem men hon var väldigt pigg. Lät henne trava på. Det gick rätt fort och hon var rätt stark. Jag hade bara tränsbettet. Lät som sagt henne springa på lite för jag ville inte bråka med henne och jag var lite trött och som sagt ledsen.

Hon höll sig i skinner hela vägen hem sen.

 

Varför är jag rädd.. Allt känns så konstigt nu efter jag trillade av..

Jag var ju inte rädd innan det.

Begriper inte hur jag redde av alla hennes krumelurer och sådant förr. Känner mig som en nybörjare................

Hon var coollugn  när vi kom hem och passerade mellan folkracebilarna osv och i stallet....

 

Min fina fina häst. Innan var det bara skoj när hon höll på och busa när hon gjorde det ibland.