Evelina W.F.

Fick hem Evve i början av mars.

Frida hade alltid longerat henne innan hon skulle rida då hon kunde vara lite kinkig så hon fick rusa av sig lite.

 

Jag gjorde det ensast en eller två gånger för hon ville ite rusa av sig och hon var lugn när jag red.

Dom första gångerna följde Tomas med och ledde henne med grimskaft.

Det gick bra.

Sen började jag rida själv. Red ut i skogen med en gång. Red smårundor först utan trafik just för att hon verkligen skulle fatta att jag satt på.

Allt flöt på klockrent. Hon var så lugn så.

Vi tog allt längre och längre rundor. Evve var inte ens 3 vid det här lagret. Men det gick bra. Gjorde ju inte några tuffa saker.

 

Jag minns inte så mycket faktiskt.

Hon skötte sig hela tiden.

Längre fram vid slutet av sommaren började jag känna att hon började sänka huvudet nedåt i framför allt skritt. Kände att jag kunde samla upp henne lite i låg form. Inte långa sträckor men några steg.

Pratade med Frida om detta och hon sa att hon började bli stark nu och komma i balans. Då söker dom sig nedåt och kan börja gå så smått i form.

Det var bara i skritt än så länge.

 

Till hösten fick jag nys om att Birgitta fortfarande höll på med dressyrträningar i Lönsboda.

Tänkte att det var kanske något för oss???

Tog kontakt och det slutade med att jag alla fall han vara med på en eller två dressyrpass den hösten med min då 3:åriga lilla travare.

Hon verkade inte vara omöjlig och Birgitta gav bra tips och berömde henne för hennes sätt att röra sig för att vara en travare.

 

Jag började ställa fram lite småhinder. Ville bara testa om hon var rädd för dom. Min förra travare var det.

Men nej, hon brydde sig inte och travade fint över bommar och sådana saker.

Detta började väcka mitt hoppintresse igen. 

 

Fram på vårkanten blev Evve sjuk. Hon fick 40 graders feber och hängde med huvudet i backen.

Tänkte väl inte så mycket på erlichia då.

RIngde ut veterinären som kikade till henne. (((Hon fick även hjälpa en tacka med omvridning)))

Evve fick febernedsättande och hon blev fort bra. Men hon mådde piss.

Repade sig efter detta och vi kunde träna på.

 

Dressyrträningarna flöt på. Evve började bli starkare och starkare och allt kaxigare. Hennes humör började bli lite väl hett nu men hon kämpade på.

Vi hoppade nu hela 40 cm under sommaren. Jättehögt tyckte jag.

Började träna lite hoppning för veterinärens dotter under sensommaren. Hon satt upp jättehinder tyckte jag och Evve hoppade lite hur som helst och jag satt och höll på att flyga av på ryggen.

Ingen balans för fem öre.

SIsta träningen för Malin fick vi avbryta då Evve inte kunde galoppera och bara skakade. Hade ont i sina bakknän.

 

Började då träna för Frida. Sa att jag vill lära mig allt från grunden. Både jag och hästen behövde det.

Evve rusade efter hindern och jag höll på att flyga av, drog henne i munnen, slog ner som en sten i ryggen på henne i landningen osv.

 

Med hjälp av Fridas träning så gick allt bara framåt.

Evve blev allt mer märrig i humöret och säger ifrån så fort det är nåt hon inte vill.

 

Vi tränade på hela resterande året med dressyr och hoppning.

Fast hon hade en släng av sjukdom på hösten med. Prover togs och hon hade erlichia igen. Hon behandlades inte med fick hippotrim för alla prickar hon hade.

Det hjälpte och hon blev inte mer sjuk av erlichian som tur var.

 

Vi han att klämma in en pay o jump också. På hela 50 cm............. :-)

 

Evves humör har blev dock inte bättre. Hon var jättefin att rida men å fort nåt störde henne var hon tvungen att visa det. Om det var nån annan häst, eller om jag la till skänkeln alldeles för hårt.

 

Men detta året har vi utvecklas som bara den!!! Från att ha gått ut i 60-70 cm på pay och jump är vi nu på 80-90.

 

I dressyren har vi börjat att samla i högre form och avancera på öppnorna och dom övriga sidvärtsrörelserna.

Hon är inte lättriden. Koncentrationen sviktar ibland.

Galoppen är klockren om hon inte är öm i bakknäna. Högergaloppen som hon hade bekymmer med från början är oftast bäst nu. Hon har lätt att gå i form och ta för sig.

Men det gäller att man som ryttare verkligen rider.

Traven har med blivit annorlunda. Har haft min dressyrsadel i ett år nu. Och efter jag skaffade den så blev hennes steg mycket större.

Galopp från skritt har vi med börjat med. Fungerar bra.

 

Nu är det mycket galoppträning som gäller. Den blir hon så trött av och ska man landa rätt i galoppen på en bana så krävs det mycket mycket mycket träning.

 

Det måste vara en konst att skola om en travhäst och få dom så fina. Och finare ska hon bli!

 

På bilden är hon 1 eller nåt