Evelina W.F.

Just det.

Tränade för Birgitta igår.

Red ensam så all fokus var på oss hela tiden. 

Började ju bra.... Skrittade fram längs vägen. Brevid pojkarnas hage.

Sen kom det en transport på vägen så jag vände och red tillbaks upp till ridbanan. Då fick hingsten i hagen (en ettårig söt isis.) spel och blev busig. Detta resulterar förståss i att Evve får hjärnsläpp och börjar hon med. Åter igen  tappar jag kontrollen på henne. Det är så jäkla äckligt. Hon kan hålla på hur mycket hon vill, bocka och sparka då brukar jag ha kontroll, men när hon gör så här finns det ingenting atta ta i. Jag håller på att flyga av. Tack och lov är min balans rätt bra efter hennes bravader så jag sitter kvar.

Får gå in och skritta på ridbanan medans den andra tjejen rider klart så vi inte oredar för dom med.... suck

 

Sen är det min tur. Evve sköter framridningen i trav utmärkt. Inget trams. 

Denna gång ska jag dock även galoppera fram i galopp. Det brukar vi inte göra. 

Vad gör hon då??? Jo hon börjar med att sparka ner en bräda på en långsidan av paddocken. Suck..... Fortsättning följer lite senare.

 

Vi började alla fall arbeta sen efter detta.

Idag stod det öppnor och slutor på schemat. Jag har läst mig till hur man gör öppnor och gör precis som det står i boken. För ett år sen visste jag knappt vad en öppna var nämligen.

Så jag gör ju som det står som sagt. Dock måste jag tänka om och göra tvärt om på Evve. Jag måste göra skänkelvigningshjälperna istället. Birgitta förklarade vad hjälperna som beskrivs i böckerna är till för men giviet vis går det att ändra.

Om jag tex ska göra en öppna åt vänster så skan jag helt enkelt INTE ta tillbaka ytterskänkeln, utan jag måste ta tillbaka innerskänkeln. En del hästar åker ut med baken det är därför man tar bak ytterskänkeln. Det gör inte Evve utan hon skjuter in den i stället för hon är så känslig. Då blir det en sluta i stället.

Skänkelvigningshjälpen fungerade perfekt på henne och öppnorna.

 

Jag kände att jag inte hittade balansen riktigit igår. Dom två senaste gångerna har vi ridit utan stigbyglar. Har även tränat på det hemma. Igår hade vi stigbyglar så jag tyckte jag skumpade rundor. Dags att länga dom kanske???

Birgitta sa alla fall att det såg helt ok ut men att det kan bli lite skumpigare eftersom vi tränade ännu mer samling igår.

 

Avslutade med att galoppera en del. Det gick hyfsat MEN här kommer fortsättningen.....

Nästa bräda nersparkad. Suck.

 

 

Summa sumarum. Två brädor ner och en trött Tina.

Birgitta tycker hon går framåt men att jag är för snäll med handen. Så fort hon går fint i form blir jag för mjuk i handen och då släpper Evve formen. Jag måste våga hålla emot mera. Jag som alltid fått höra att jag ska vara mjukare i handen.

Eller rättare sagt, det var en idiot som gick och skrek det till mig i skolan för många många många år sen.

Inga namn nämnda.

Men det etsade sig fast. Och denna människa sa det inte på ett snällt vis. Nej då. Jag var sämst på att rida osv.

 

 

Nehe in i duschen och sen till jobbet.