Evelina W.F.

Kortfattat.
Kan lika gärna skriva det här då alla ändå undrar vad det är med mig...

Mitt liv har varit totalt upp o ner den senaste tiden!
Totalt upp o ner.

Jag har lyckats ta tag i mitt liv och flytta.
Var egentligen ett lätt beslut men mycket, mycket svårt att genomföra.
Varit hur jobbigt som helst.
Men jag gjorde det tillslut och det kändes bra.

Något jag saknat en lång tid dök förstås upp. Något jag saknat så otroligt mycket.
Förvirrad och psykiskt nere som jag är/var kände jag för att ta chansen även om det gick lite väl fort.

Vad händer då??? Jo då rörs gamla känslor upp igen och jag får en hel del att ta tag i.
Lyckas inte med detta själv. En ren omöjlighet.
Söker hjälp.

På ena sidan en som sliter o drar i en... På andra sidan en stackare som blir lidande för mitt velande och kanske ångrar lite att denna avslöjat mig för en del lite för fort....
Vilken cirkus det blir...

Jag har gått ner mig totalt. Är totlat nere i botten. Inte ridit på en månad nu, inte satt min for på gymmet på en månad vilket resulterat i att idag fick jag inte på mig ett par av mina byxor. Föll i gråt.
Jag har tröstätit för att döva mitt dåliga mående. Men det har ju inte gjort saken bättre utan sämre.

Jag har hoppat över att jobba ett par nätter då jag vatt så nere att så fort jag blivit ensam har jag brutit ihop. Det har jag inte velat riskera på jobbet.
Stackarna på jobbet... Skulle jobba och tjäna mig lite extra pengar på julaftonsnatt.
Men vad händer då???
Hade en mindre rolig lilljulafton (om man bortser från alla otroligt trevliga människor jag träffade då o som stöttade mig) med en massa skit.
Jag kunde omöjligt gå till jobbet på julafton.
Var hos mamma och åt lite. Jag blev ledsen när hon var borta i fem minuter.....
Jobbigt som fan.
Hon hjälpte mig alla fall lite och jag är tacksam för det.

Nu vet jag vad jag vill med allt! Behöver inte ens tveka.
Jag vet vad jag vill och det tror jag att jag har klargjort för personerna som behöver veta det!!!!!!!
Jag är så jäkla glad att jag träffat dessa personer som stöttat mig. Ja, den ena råkade ju bara dyka upp i höst, men då jag berättat allt så vet jag att jag har det fulla stödet.
Jag kan vara mig själv.
MEN det är inte lätt. Jag ursäktar mig för allt jag gör och frågar tusen gånger om jag gör fel eller rätt...
Ibland får jag panik då jag är så rädd att förlora det jag har nu.
Jag vill inte förlora denna personen.
Jag är sjukt nojjig.
Jag hatar det!!!!! Känns som jag är svartsjuk på allt!! Orolig att han ska hitta nån annan. Att jag inte ska vara tillräcklig.
Jag känner mig tjock och ful.
Känner att jag bara äter o äter o äter ännu. Även om han gör allt för att känna att jag kan vara mig själv.
Jag är så rädd att göra fel.
Rädd att han ska tycka jag är en latmask.
Jag är livrädd att hans föräldrar o syskon ska tycka jag är en latmask.
Jag är så rädd att han tröttnar då jag hela tiden ifrågasätter allt.

Jag vet att det inte behöver vara så, att dom inte behöver tycka så. För det är inte som vissa säger... Att folk bara gör sig till och aldrig säger vad dom tycker och menar.

Jag har lite svårt att få in detta i huvudet.
Det kommer ta långt tid..
Bara ni står ut... Ni vet vilka ni är när jag skriver ni.
Ni som stöttat mig genom detta.
Stå ut med min osäkerhet!
Jag ska övervinna den!!!!


Oj detta blev långt o rörigt, men behövligt.

Mer än så här om varför jag mår dåligt behöver jag inte skriva även om det finns mer...

Mina mål för 2013 är:

Stärka min självkänsla
Stärka mitt självförtroende
Inte låta någon trycka ner mig
Göra det jag kan så jag ej mister J
Inte mista mina härliga och världens snällaste vänner J J T N
KOmma igång med träningen igen
Försöka äta sunt
Träna Evve regelbundet
Massor av pay o jumps där vi kommer runt felfritt
Riktig tävlng
Hoppa en bana på 1 meter :-)

MÅ BRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!
Tänk om jag kunde få göra det i ett år nu!


Hej hopp